induktion (latin induʹctio, av induʹco ’leda in’, ’föra in’, ’dra in’), inom logik, matematik, vetenskapsteori m.fl. områden slutledning i vilken man sluter sig till ett generellt samband från ett antal enskilda fall. Termen härstammar från en latinsk översättning av epagoge, Aristoteles term för en kunskapsprocess i vilken det är möjligt att bli varse det allmänna i det enskilda, med andra ord

(61 av 430 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Dag Prawitz

Litteraturanvisning

S.F. Barker, Induction and hypotheses ( 1957);
N. Goodman, Fact, Fiction and Forecast ( 1954);
H. Rossing, Vetenskapens logiska grunder ( 1984).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, induktion. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/induktion