jugoslaviska krigen, väpnade konflikter som utbröt 1991 till följd av upplösningen

(11 av 22 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Bakgrund

1974 års jugoslaviska författning, som tillämpades fullt ut efter Titos död 1980, innebar en långtgående decentralisering. I landets sex delrepubliker (Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Makedonien, Montenegro, Serbien samt Slovenien) och två autonoma områden (Kosovo och Vojvodina i Serbien) uppstod regionala makteliter. Kommunistpartiet och armén utgjorde de viktigaste sammanhållande faktorerna.

Under

(50 av 352 ord)

Förlopp

Slovenien och Kroatien förklarade sig självständiga i juni 1991. Den federala armén ingrep mot de nya staterna men drogs efter ett par veckor tillbaka från Slovenien. I Kroatien däremot fortsatte förödande strider mellan kroatiska styrkor och den federala armén samt serbiska friskaror. Städer som Vukovar i östra Kroatien och Dubrovnik vid Adriatiska havet utsattes för omfattande förstörelse.

(57 av 401 ord)

Internationella reaktioner

Omvärldens reaktion på kriget var splittrad och relativt långsam. Rädslan att underblåsa utbrytning ur federationen och själv bli militärt indragen i konflikten spelade uppenbarligen in i EG:s, USA:s och FN:s avvaktande hållning. Hösten 1991 beslutade man att tillsätta

(38 av 268 ord)

Nya krigsfronter

Frontläget i kriget mellan de bosniska serberna och regeringssidan förblev i huvudsak oförändrat från hösten 1992 till sommaren 1995. Ställningskriget präglades av lokala framstötar

(24 av 168 ord)

Krajinakriget

Läget i Kroatien normaliserades inte i enlighet med FN-beslutet, och återintegreringen av Kroatien gick

(14 av 94 ord)

Srebrenicas fall

I juli 1995 angrep bosnienserbiska styrkor, anförda av överbefälhavaren Ratko Mladić, Srebrenica, den nordligaste av tre enklaver som förblivit i regeringssidans händer i Drinadalen. Srebrenica hade av FN:s säkerhetsråd proklamerats som ett skyddat område, men de fåtaliga FN-trupperna på plats

(40 av 282 ord)

Daytonavtalet

I november 1995 inleddes intensiva förhandlingar om ett fredsavtal för hela det forna Jugoslavien på den amerikanska flygbasen i Dayton,

(20 av 137 ord)

Kosovokriget

Kosovos vittgående autonomi enligt 1974 års författning beskars kraftigt genom Slobodan Miloševićs centraliseringspolitik 1989–90. Kosovoalbanerna svarade under Ibrahim Rugovas ledning på inskränkningarna med att upprätta parallella institutioner i provinsen, som förklarades oberoende i september 1990, och bojkotta deltagande i serbiska val. ”Republiken Kosova” blev emellertid aldrig internationellt erkänd, och de serbiska myndigheterna svarade med massavskedanden, trakasserier och inskränkningar

(58 av 413 ord)

Makedonienkonflikten

Efter Slobodan Miloševićs fall i oktober 2000 kunde de makedonska och jugoslaviska regeringarna reglera olösta gränsfrågor länderna emellan. I Kosovo uppfattades gränsjusteringarna som ett slag i ansiktet och en bekräftelse på att provinsen fortfarande ansågs tillhöra Serbien. Gränsjusteringarna och den amerikanska Bushregeringens signaler om

(44 av 309 ord)

Medverkande

  • Hans Sjöberg
  • Tomislav Dulic
  • Wilhelm Agrell

Litteraturanvisning

J.B. Allcock, Explaining Yugoslavia (2000);
L. Cohen, Broken Bonds: Yugoslavia’s Disintegration and Balkan Politics in Transition (3:e upplagan 1997).
K. Magnusson, Rambouilletavtalet: Texten, förhandlingarna, bakgrunden (1999);
Ö. Sturesjö, Den albanska frågan (1997).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, jugoslaviska krigen. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/jugoslaviska-krigen