Norge är en parlamentarisk och demokratisk monarki. Grundloven (grundlagen), antagen i Eidsvoll 17 maj 1814 är, sedan den svenska regeringsformen från 1809 avskaffades 1970, Europas

(25 av 172 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Statsskick

Grundloven föreskriver att regeringen ska bestå av statsministern och minst sju andra medlemmar. Normalt har den under senare år bestått av ett 20-tal medlemmar, av vilka alla utom statsministern är

(30 av 213 ord)

Kommunal självstyrelse och förvaltning

Den lokala självstyrelsen har sin tyngdpunkt i landets kommuner. Det beslutande organet, med beskattningsrätt, är

(15 av 106 ord)

Partiväsen

Det största partiet har sedan slutet av 1920-talet varit Arbeiderpartiet. Mellan 1945 och 1961 hade Arbeiderpartiet egen majoritet i Stortinget, men under 1960-talet upphörde partiets totala politiska dominans.

Den tidigare väljarlojaliteten har under de senaste decennierna efterträtts

(37 av 260 ord)

Politik

Under senare delen av 1900-talet styrdes Norge omväxlande av Arbeiderpartiet och borgerliga koalitionsregeringar (med undantag för 1981–83, då Høyre ensamt bildade regering).

Under åren 2005–13 styrdes Norge av en regering som leddes av Arbeiderpartiet, med Sosialistisk Venstreparti och Senterpartiet som koalitionspartner.

Valet 2013 innebar en omsvängning i norsk politik då Arbeiderpartiet förlorade nio mandat i Stortinget.

(56 av 393 ord)

Medverkande

  • Frans af Schmidt
  • Harald Gustafsson
  • Johannes Lindvall
  • Nils Andrén
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Statsskick och politik. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/norge/statsskick-och-politik