parlamentarism, styrelse genom en regering som stöds eller åtminstone tolereras av parlamentet (folkrepresentationen). Begreppet har sitt ursprung i Storbritannien. Det är en av de konstitutionella huvudtyperna inom demokratiska statsskick, vid sidan av presidentstyrelse,

(33 av 235 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Historisk utveckling

(1 av 1 ord)

Storbritannien

I legal teori var – och är alltjämt – regeringen monarkens rådgivare (the King’s/Queen’s Government). Från början av 1700-talet började underhusets stöd betraktas som ett avgörande villkor för att monarken skulle ha förtroende för ”sina ministrar”, det vill säga för regeringen. Parlamentet behövde inte längre

(45 av 317 ord)

Sverige

Sverige har en egen parlamentarisk historia med lika gamla rötter som den brittiska. När den enväldiga kungamakten fallit med Karl XII inleddes ”frihetstiden”. Under denna utvecklades ett slags parlamentariskt statsskick, präglat av att kungens makt nästan helt utplånades, utan att dock rubba monarkin som institution. År 1719 fördes makten över till rikets ständer

(53 av 377 ord)

Medverkande

  • Nils Andrén

Litteraturanvisning

Riksdagen genom tiderna, utgiven av Sveriges riksdag och Riksbankens Jubileumsfond (1965);
I. Jennings, Cabinet Government (1936);
L. Linnarsson, Riksrådens licentiering: En studie i frihetstidens parlamentarism (1943);
O. Nyman, Svensk parlamentarism 1932–1936 (1950);
B. von Sydow, Parlamentarismen i Sverige (1997).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, parlamentarism. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/parlamentarism