Den polska staten har genom tiderna undergått stora förändringar, och gränserna har många gånger

(14 av 98 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Piast-dynastin (960-tal–1370)

Namnet Polska (Polen) togs i bruk på 900-talet på ett område kring nuvarande Poznań. Det beboddes av de västslaviska polanerna, som var en av de många slaviska, keltiska, baltiska och germanska stammar som levde inom det vidsträckta slättland öster om Oder (Storpolen) som utgör den centrala delen av det moderna Polen. Hur polanerna tillkämpade sig

(55 av 391 ord)

Jagellonerna och personalunionen (1370–1572)

Efter Kasimir III:s död övergick kungamakten till systersonen, den ungerske kungen Ludvig I, därefter och med den polska aristokratins medgivande till dennes dotter Hedvig (polska Jadwiga), krönt i Kraków 1384. Inför utsikten att utvidga det polska territoriet och skydda det mot invasioner från mongoler och Tyska orden var adeln likaså välvilligt inställd

(52 av 378 ord)

Adelsrepubliken (1569–1795)

Polska och litauiska adelsmän, som fruktade tilltagande inre splittring och yttre hot, beslöt i Lublin 1569 att förvandla personalunionen mellan Polen och Litauen till en realunion, där varje del skulle behålla sina respektive lagar och administrationer men styras av en gemensam, vald kung och sejm. För att markera kungens underkastelse under den samlade adeln, szlachta, namngavs realunionen Rzeczpospolita (’Republiken’), och Warszawa blev ny huvudstad. Efter den siste jagellonkungens död 1572 blev Polen ett valkungadöme, i vilken kungen snarast

(78 av 554 ord)

Polen från delningarna till första världskriget (1772–1914)

Under 1700-talets lopp ökade den ryska, preussiska och österrikiska inblandningen i Polens inre affärer, vilket bl.a. resulterade i polska tronföljdskriget. Den inre splittringen vidmakthölls aktivt, särskilt av Katarina II av Ryssland, som ville bibehålla Polen som en svag buffertzon gentemot konkurrerande europeiska stormakter. En turkiskstödd polsk upprorsrörelse mot det ryska förtrycket 1768–72, Bar-konfederationen, gav Ryssland, Preussen och Österrike förevändning att 1772 intervenera enligt en preussisk delningsplan. Preussen under Fredrik II tog Västpreussen med dess ekonomiskt viktiga handelsstäder, Österrike under Maria

(80 av 633 ord)

Första världskriget, återfödelsen och mellankrigstiden (1914–39)

Vid första världskrigets utbrott 1914 stod polackerna splittrade. De krigförande staterna överbjöd varandra för att få polskt militärt bistånd. Antiryska polska legioner ledda av Piłsudski kämpade aktivt på centralmakternas sida och tog, sedan tyska trupper erövrat hela Polen, formellt över makten i ett nyupprättat så kallade polskt kungadöme 1916. Reellt styrdes området av tyska militärer.

Andra polska grupper fäste förhoppningar vid ryska autonomilöften och stred på tsararméns

(67 av 477 ord)

Polen under andra världskriget (1939–45)

Den tyska arméns attack på det militärt svaga Polen. 1 september 1939 innebar att andra världskriget bröt ut. Anfallet föregicks av ett icke-angreppsavtal mellan Sovjetunionen och Tyskland, den så kallade Molotov–Ribbentrop-pakten, vilken också innefattade en överenskommelse om en delning av Polen. I enlighet med avtalet anföll också Sovjetunionen Polen 17 september. Stora områden inkorporerades direkt i angriparstaterna, vilka båda begick ofattbara grymheter mot befolkningen.

image/jpeg

Polen. I Polens försvar ingick vid invasionen i september 1939 även nio kavalleribrigader. De

(80 av 553 ord)

Efterkrigstiden

Efter kriget satte en sovjetisering in med Bierut som drivande kraft. Mönstret känns igen från övriga Östeuropa: styrda val förde ”det förenade arbetarpartiet” till makten, sovjetideologin, sovjetkulturen och en sovjetliknande konstitution drevs igenom, säkerhetstjänsten byggdes ut, utrikes- och handelspolitiken samordnades med den sovjetiska, planhushållning reglerade det ekonomiska livet och hård industrialisering förändrade dramatiskt samhällets hela infrastruktur. Många polacker flydde till väst.

Ett unikt drag i den

(66 av 470 ord)

Polen efter kommunismens fall

År 1989 bildades Polens första icke-kommunistiska regering sedan kriget, med solidaritetsmedlemmen Tadeusz Mazowiecki som premiärminister. I januari 1990 upplöste kommunistpartiet sig, och i december valdes Lech Wałęsa till president för ett ekonomiskt pressat och politiskt splittrat Polen. De första helt fria parlamentsvalen ägde rum 1991. Valet 1993 förde det före detta kommunistpartiet, nu under namnet Demokratiska vänsteralliansen, till makten.

Vänstervinden stod sig även 1995. Socialisten Aleksander Kwaśniewski besegrade Wałęsa i presidentvalet. År 1997 tog en icke-socialistisk koalition makten under

(79 av 552 ord)

Medverkande

  • Arne Bengtsson
  • Jakub Swiecicki
  • Klas-Göran Karlsson
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Historia. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/polen/historia