Svenska språkets historia indelas traditionellt i olika perioder. Den äldsta epoken,

(11 av 73 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Runsvenska (cirka 800–cirka 1225)

Tack vare inskrifterna på runstenar vet vi en del om det språk som talades i Sverige under vikingatiden. Inskrifterna är gjorda med det yngre

(24 av 167 ord)

Fornsvenska (cirka 1225–1526)

Under medeltiden skrevs svenska framför allt med latinskt alfabet. Perioden indelas ofta i en äldre ”klassisk” del, som sträcker sig till mitten av 1300-talet, och en yngre, som sammanfaller med Vadstena klosters storhetstid som centrum för textproduktion.

Från den äldre epoken härrör de skrivna landskapslagarna och Magnus Erikssons landslag, som avslutar perioden. Lagarna är avfattade på ett enkelt men ändå konstfullt språk som vilar på talspråklig grund, men även påverkan av kontinental skriven lag kan spåras. Det finns också religiös

(80 av 674 ord)

Äldre nysvenska (1525–1732)

Under Vasatiden och stormaktstiden lades grunden till det svenska riksskriftspråket. Betydelsefulla omständigheter vid periodens början var därvid tryckerikonsten, reformationen och den påskyndade nationella integreringen av Sverige. Språket i Gustav Vasas bibel 1541 gavs en för sin tid enhetlig stavning. Där användes generellt ck för äldre kk, och å, ä

(49 av 345 ord)

Yngre nysvenska (1732–1900)

Under stormaktstiden hade på flera sätt grunden lagts för det följande skedet i språkhistorien. Kyrkolagen 1686 hade inrättat husförhörssystemet, som snart ledde till att svenskarna i långt högre grad än andra folk ute i Europa blev läskunniga. Den nya lagboken 1734 hade förberetts länge. Den anknöt stilistiskt till medeltidens lagar men hade en modernare och mer konsekvent stavning och ordböjning.

Språkdebatten under stormaktstidens slutskede var en god utgångspunkt för det framgångsrika standardiseringsarbete som kom att fortsättas på 1700-talet, då t.ex.

(80 av 727 ord)

Nusvenska (1900- och 2000-talen)

Under 1900-talet blev ett jämförelsevis standardiserat rikstalspråk var mans egendom i Sverige. Dialekterna har försvagats genom att folk i stor utsträckning har flyttat från landsbygden in till tätorterna. Ett exempel på hur de regionala talspråken har likriktats är pronomenet dom, som tidigare bara förekommit inom vissa dialekter men som nu används av de flesta svenskar i tal (motsvarande skriftens de och dem). De nya talade massmedierna – film, radio, television – har visat alla hur den nationella svenskan låter. Fortfarande

(80 av 615 ord)

Medverkande

  • Ulf Teleman
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Språkhistoria. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/svenska/språkhistoria