Elektromagnetisk vågutbredning
är en trådlös överföring av elektromagnetisk vågenergi från en strålningskälla till en mottagare under inverkan av utbredningsmediet. Nedan görs en begränsning till radiovågornas frekvensspektrum, dvs. området 3 · 102–3 · 1012 Hz. För radiospektrums uppdelning, se frekvensband.
Radiovågorna alstras av snabba växelströmmar eller strömpulser i antenner. Deras utbredningsförhållanden har avgörande betydelse för funktionen hos alla moderna teletekniska system. Ur både fysikalisk och matematisk synvinkel är det lämpligt att dela upp strålningen från en sändarantenn i en direktvåg, en mot jordytan reflekterad
(81 av 866 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Medverkande
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
Elektromagnetisk vågutbredning.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/vågor/elektromagnetiska-vågor/elektromagnetisk-vågutbredning