adel, samhällsgrupp med vissa lagstadgade ärftliga privilegier av ekonomisk, politisk och social art. Termen adel har i det historiska perspektivet givits

(21 av 143 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Adelns historia

Adeln framstod länge som en social elit, skarpt avgränsad från samhället i övrigt. Karakteristiskt för adeln i alla länder var att dess maktinflytande stod i klart omvänd proportion till dess ringa numerär. Ordet adel är lågtyskt och betyder ’härkomst’, ’börd’. I svenska språket kom det in som lånord mot slutet av 1400-talet. I dåtida urkunder förekommer omväxlande termerna ”frälsemän”, ”frälset”, ”adeln” och ”ridderskapet”. Frälse åsyftar här det grundläggande privilegium som ursprungligen gav upphov till adeln som en särskild samhällsklass genom

(80 av 1031 ord)

Adelstitlar

Adlig titulatur existerar fortfarande i flera europeiska länder, den enda återstoden av adelns forna privilegier och sociala särställning (förutom ett politiskt adelsprivilegium i Storbritannien; se nedan). Några exempel på adliga titlar ska här lämnas.

I Frankrike kom adeln redan i ett tidigt skede att spela en framträdande politisk och social roll, och det var därför naturligt att den franska

(59 av 417 ord)

Adeln i Sverige

Den svenska adeln räknar sin uppkomst från en så kallad herredag som under ledning av kung Magnus Ladulås avhölls på Alsnö kungsgård vid Mälaren (troligen) i september 1280. Därvid antogs Alsnö stadga, som kom att reglera det världsliga frälsets ställning på grundval av att den som presterade väpnad rusttjänst kompenserades med skattefrihet. I och med detta framträdde adeln som ett från övriga samhällsgrupper avskilt stånd med bestämda skyldigheter och rättigheter.

Den världsliga frälseklass (dess parallell var det andliga frälset, det

(80 av 985 ord)

Medverkande

  • Jan von Konow
  • Lennart Hultqvist

Litteraturanvisning

I. Elmroth, För kung och fosterland: Studier i den svenska adelns demografi och offentliga funktioner 1600–1900 (1981);
P. Englund, Det hotade huset: Adliga föreställningar om samhället under stormaktstiden (1989);
P. Fahlbeck, Sveriges Adel 1–2 (1898–1902);
F.L. Ford, Robe and Sword: The Regrouping of the French Aristocracy after Louis XIV (1953);
A. Goodwin (utgivare);The European Nobility in the Eighteenth Century (2:a upplagan 1967);
C. Hallendorf (utgivare), Sveriges Riddarhus (1926);
J. von Konow, ”Om klassindelning och nummerordning på Riddarhuset”, Arte et Marte 1984;
T. Reuter (utgivare), The Medieval Nobility (1979);
H. Rosenberg, Bureaucracy, Aristocracy and Autocracy: The Prussian Experience 1660–1815 (1958);
Jan Samuelson: Aristokrat eller förädlad bonde?: Det svenska frälsets ekonomi, politik och sociala förbindelser under tiden 1523–1611 (1993);
P. Sörensson, ”Adelns rusttjänst och adelsfanans organisation 1521–1680”, Historisk tidskrift 1922;
P.O. von Törne, Finlands riddarhus 1818–1918 1–2 (1926–1936);
B.W. von Willebrand, Den svenska adeln (1932).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, adel. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/adel