Schlatter rycktes inte med av tidsströmningarna inom teologin utan utarbetade med stor självständighet en kraftfull bibelteologi (bl.a. Das christliche Dogma, 1911, och Die christliche Ethik, 1914). Han var en föregångsman när det gällde att utnyttja materialet från den efterbibliska judendomen, något som märks i en lång rad kommentarer