Hildebrands konstnärliga utgångspunkt var teoretiska principer om formens klarhet, framför allt i relation till varifrån konstverket betraktas. Detta utvecklade han i boken Das Problem der Form in der bildenden Kunst (1893), ett av 1800-talets viktiga konstteoretiska arbeten. Han vände sig från den livligare nybarocken och arbetade i en ofta