I sin ungdomsdiktning behandlade al-Buhturi sin stam, at-Tayyi. Han uppmärksammades av den store poeten Abu Tammam, som introducerade honom i Bagdad. Här kom han att verka som hovpoet hos kaliferna från al-Mutawakkil (847–861) fram till al-Mutadid (892–902). Hans hovdiktning är panegyrisk, men också finkänslig, detaljrik och välklingande.