Lattuadas genombrott var Banditen (1946), som jämte Negern och gatflickan (1948) och Kvarnen vid Po (1949) gav viktiga bidrag till neorealismens utveckling. I senare filmer tillförde han stilen en satirisk-ironisk dimension, t.ex. i Överrocken (1952; efter Gogols novell ”Kappan”). Förkärlek för litterära underlag och erotiska teman