Att hjälpa de behövande (fattiga, faderlösa, änkor osv.) var i det gamla Israel en skyldighet för alla som kunde (se t.ex. Tredje Moseboken 19:9–10, Femte Moseboken 24:19–22). Hårdhet mot de fattiga mötte kritik från profeterna (t.ex. Am. 2:6–8). I judendomen utvecklades allmoseväsendet ytterligare.