analog modulering, förändring av en analog informationssignal genom styrning av egenskaperna

(11 av 44 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Amplitudmodulering (AM)

Amplitudmodulering är den först utvecklade och enklaste moduleringstekniken, där man bärvågens amplitud varierar i takt med informationssignalen. AM användes redan i början av 1900-talet för överföring av röst och musik med radiovågor och är det vanligaste modulationssättet för lägre frekvenser även i dag. Tekniken har använts i radiosändningar (dock inte längre i Sverige) på långvåg (30–300 kHz), mellanvåg (300–3 000 kHz) och kortvåg (3–30 MHz).

Det finns flera varianter av AM-tekniken. Den grundläggande varianten har enligt standardiseringsorganisationen ITU den tekniska beteckningen

(81 av 693 ord)

Fördelar och nackdelar med amplitudmodulering

En betydande fördel med amplitudmodulering jämfört med andra moduleringstekniker är att både modulator och demodulator är lätta att implementera med billiga komponenter.

Nackdelarna

(23 av 163 ord)

DSBSC och SSB

DSBSC (double sideband-suppressed carrier) med den tekniska beteckningen H3E är en moduleringsteknik som

(13 av 90 ord)

QAM

En intressant variant av amplitudmodulering är kvadraturamplitudmodulering (quadrature amplitude modulation, QAM), som gör det möjligt att överföra två oberoende informationssignaler samtidigt på en och samma bärvåg. Informationssignalerna kan även ha överlappande frekvensband. Tekniken används i bland annat TV-sammanhang.

(38 av 269 ord)

Frekvens- och fasmodulering

Moduleringsteknikerna för frekvens och fas hos bärvågen är närbesläktade och brukar sammanföras under begreppen argument- eller vinkelmodulering. Vanligast av dessa är bredbandig frekvensmodulering (FM) som används för radio, TV-sändningar

(29 av 202 ord)

Medverkande

  • Ivan Kruzela
Källangivelse
Nationalencyklopedin, analog modulering. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/analog-modulering