Andreas Bjerre påbörjade omkring 1906 en serie intervjuer med fångar på Långholmen för att utarbeta en psykologisk typologi över olika brottslingar. Resultatet redovisades i Bidrag till tjufnadsbrottens psykologi (1907) och Bidrag till mordets psykologi (1925). Bjerres arbete påverkade Karl Schlyters reformer på fångvårdens område.