I Tuuris verk från 1970-talet, bl.a. romanerna Asioiden suhteet (’Sakernas relationer’, 1971) och Marraskuun loppu (’Slutet av november’, 1973) samt flera novellsamlingar, finns arv från den europeiska modernismen och 1950-talets finska prosamodernism. Hans distanserande metod, att objektivt blotta sina gestalters beteenden, visar det teknokratiska samhällets splittrande inverkan på