Redan i slutet av 1800-talet framlades i Sverige förslag om hur arbetsfreden skulle bevaras genom att relationerna mellan parterna institutionaliserades. De statliga förslagen var då djupt fackföreningsfientliga. Småningom erkändes fackföreningarna som förhandlingsparter och även som garanter för arbetsfredens bevarande. Den främsta orsaken till det var kollektivavtalen, som oftast innehöll klausuler