Armand Gatti föddes i en arbetarfamilj, där fadern, en invandrare, misshandlades till döds av polisen vid en strejk 1938. Under andra världskriget deporterades Gatti, anklagad för samarbete med motståndsrörelsen. I likhet med Brecht och Piscator använde han teatern som ett uttrycksmedel för de förtrycktas sak.