basileus
basileus [-leʹvs] , grekiskt ord för kung, i denna betydelse först använt av Homeros.
Titeln bars av de hellenistiska rikenas härskare, den bysantinske kejsaren och efter 1832 av kungen i det fria Grekland. I några fall betecknar basileus en ämbetsman, bl.a. i bronsålderns Pylos och Knossos och i det klassiska Athen.
Information om artikeln
Källangivelse
Nationalencyklopedin, basileus. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/basileus (hämtad 2025-03-21), NE Nationalencyklopedin AB