befästningskonst
befästningskonst, vetenskapen om terrängens omdaning för stridsändamål. Syftet med befästningar är och har alltid ytterst varit att
(17 av 116 ord)Forntiden
I äldsta tider utnyttjade människan höjder, öar, uddar, branta stup och annan svårtillgänglig terräng. Vid behov förstärktes det naturliga skyddet med vallar och
(23 av 164 ord)Medeltiden
Typiska befästningar var borgarna. Dessa anlades ofta på höjder så att viktiga vägar och vattenleder kunde behärskas. Ofta behölls grundformen från det romerska kastellet. Muren blev samtidigt yttervägg för olika byggnader, såväl förråd som bostadshus. Efter hand förstärktes försvaret med en s.k. förborg.
I Sverige var befästningar av trä dominerande under hela medeltiden.
(53 av 375 ord)1500- och 1600-talen
Under 1500- och 1600-talen brukar befästningskonsten i litteraturen hänföras till olika skolor. Den s.k. italienska skolan var länge ledande, men Nederländerna blev även tidigt uppmärksammade, bl.a. till följd av anpassningen till landets speciella terrängförhållanden. Sedan Frankrike i början av
(39 av 275 ord)1700-talet
Från senare delen av 1600-talet och under huvuddelen av 1700-talet präglades den svenska befästningskonsten av Erik Dahlbergh, som var samtida med Vauban och Coëhoorn och deras jämlike i befästningskonst. Inledningsvis tillämpade
(31 av 218 ord)1800-talet
Under 1800-talet kom de tekniska genombrotten att omforma befästningskonsten. Under de första årtiondena utvecklades ett system med mindre befästningar, s.k. detacherade fort, vilka grupperades med ett
(26 av 183 ord)1900-talet
I början av 1900-talet bestod fästningarna i regel av en eller flera gördlar med fort. De grupperades cirkelformat runt skyddsföremålet med en lucka mellan forten på 3–4 km. I Sverige påbörjades 1901 utbyggnaden av Bodens fästning, en gördelfästning
(38 av 265 ord)