Svenska begravningsseder
I Sverige har begravningar utförts i enlighet med bestämda mönster, bakom vilka man finner religiösa, rättsliga och hygieniska motiv. Dessa mönster kommer till uttryck i lagtexter och ordningsstadgor, ritualer och traditioner.
(31 av 217 ord)Dödsförberedelse
I det äldre, religiöst genomsyrade samhället var människolivet en daglig förberedelse för döden, något som återspeglas såväl i psalmer som i bönböcker. I livets slutskede intensifierades dödsförberedelsen, och i
(29 av 202 ord)Klockringning
Det yttre tecknet på att en sockenbo låg i ”själatåget” utgjorde själaringningen med kyrkklockan i avsikt att påkalla förböner för den döende. Senare blev denna ringning ett tecken på själva dödsfallet. Man ringde för alla – utom
(37 av 258 ord)Dödsannonser
Meddelande om dödsfall började införas i tidningarna i städerna i början av 1800-talet. Senare tillfogades tidpunkt och plats för begravningen. Dödsannonserna innehåller uppgifter om vederbörandes födelse-
(26 av 182 ord)Sorgdräkt och kondoleans
Dödsfallet markeras av anförvanterna genom sorgdräkten, som ursprungligen var av enkelt material (i Dalafolkdräkterna alltjämt med gula dräktplagg). Med det spanska modet på 1500-talet och
(25 av 173 ord)Begravningsakten
Den medeltida likvigningen ersattes efter reformationen av s.k. utläsning. Eftersom begravningen vanligen ägde rum på söndagen och kunde medföra försening av högmässan förbjöd kyrkolagen prästerna att fara till gårdarna och sjunga ut lik och hålla utfärdspredikningar. Denna uppgift övertogs därför av lekmän. Vid utfärdsceremonin dracks en minnesskål för den döde, en sed som ännu inte är helt avlagd i Västsverige. När döden inträffar på en sjukvårdsinrättning transporteras den döde numera genom begravningsentreprenörens försorg direkt till ett bårhus, där de närmaste
(80 av 658 ord)Minnesdagar
Under senmedeltiden blev det vanligt att instifta särskilda själamässor, vilka årligen
(11 av 69 ord)