Bengt
Bengt, mansnamn, svensk form av latinets Benediʹctus ’den välsignade’, som i sin tur är en bildning till latinets benediʹco ’välsigna’.
Namnet fanns i svenskan i sin latinska form redan på 1100-talet, senare i sammandragningar som Bendikt, Benkt och Benct. Det var först vanligt inom stormannaätter, senare även inom allmogen. Det var modenamn på 1930- och 40-talen.
Information om artikeln
Källangivelse