I centrum av romanen står fängelsekunden Franz Biberkopf och hans försök att skapa sig ett nytt liv i 1920-talets Berlin. Hans livsöde ställs fram närmast i moralitetens eller exemplets form, kommenterat av en ständigt närvarande berättare. Berättandets konventioner bryts dock av montageinslag där börsrapporter, reklamslogan etc. bryter illusionen och sätter