bhakti
bhaʹkti (sanskrit, ’[guds]hängivenhet’, ’delaktighet’), i den hinduistiska litteraturen ett nära personligt förhållande till en gud (oftast Vishnu eller Shiva eller gudinnan Durga/Kali).
Gud betraktas vanligen inom bhaktifromheten som ett allsmäktigt väsen, som genom sin nåd kan bistå den gudshängivne (bhakta), förlossa honom från återfödelsernas kretslopp (samsara) och låta honom inträda i gemenskap med sig. Innebörden av bhakti beskrivs tidigt, bl.a. i Bhagavadgita.
Information om artikeln
Källangivelse