bildningsroman (efter tyska Bildungsroman), romantyp vars tema är personens utveckling till en harmonisk helhet. Begreppet etablerades och vann spridning genom Wilhelm Dilthey, som första gången använde det 1870 i en analys av Goethes ”Wilhelm Meisters Lehrjahre”. Begreppet har dock ett äldre ursprung. Det myntades av Karl Morgenstern i ett föredrag 1818,

(51 av 361 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Tommy Olofsson

Litteraturanvisning

J.H. Buckley, Season of Youth: The Bildungsroman from Dickens to Golding ( 1974);
L. Köhn, Entwicklungs- und Bildungsroman: Eine Forschungsbericht ( 1969);
T. Olofsson, Frigörelse eller sammanbrott: Stephen Dedalus, Martin Birck och psykologin ( 1981);
J. Scharfswerdt, Thomas Mann und der deutsche Bildungsroman ( 1967);
M. Schrader, Mimesis und Poiesis: Poetologische Studien zum Bildungsroman ( 1975);
M. Swales, The German Bildungsroman from Wieland to Hesse ( 1978).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, bildningsroman. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/bildningsroman