Begreppet etablerades och vann spridning genom Wilhelm Dilthey, som första gången använde det 1870 i en analys av Goethes ”Wilhelm Meisters Lehrjahre”. Begreppet har dock ett äldre ursprung. Det myntades av Karl Morgenstern i ett föredrag 1818, vari han propagerade för romanen som ett moraliskt bildningsmedel.