bildningsroman
bildningsroman (efter tyska Bildungsroman), romantyp vars tema är personens utveckling till en harmonisk helhet. Begreppet etablerades och vann spridning genom Wilhelm Dilthey, som första gången använde det 1870 i en analys av Goethes ”Wilhelm Meisters Lehrjahre”. Begreppet har dock ett äldre ursprung. Det myntades av Karl Morgenstern i ett föredrag 1818,
(51 av 361 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Medverkande
Litteraturanvisning
J.H. Buckley,
Season of Youth: The Bildungsroman from Dickens to Golding (
1974);
L. Köhn,
Entwicklungs- und Bildungsroman: Eine Forschungsbericht (
1969);
T. Olofsson,
Frigörelse eller sammanbrott: Stephen Dedalus, Martin Birck och psykologin (
1981);
J. Scharfswerdt,
Thomas Mann und der deutsche Bildungsroman (
1967);
M. Schrader,
Mimesis und Poiesis: Poetologische Studien zum Bildungsroman (
1975);
M. Swales,
The German Bildungsroman from Wieland to Hesse (
1978).
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
bildningsroman.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/bildningsroman