bleckblåsinstrument, i vidare mening, särskilt i engelskt språkbruk, alla blåsinstrument hos vilka tonen alstras genom vibrationer i spelarens läppar mot kanten av ett grytmunstycke eller motsvarande, alltså helt oavsett tillverkningsmaterial (förutom metall också horn, ben, elfenben, snäckskal, trä, bark, glas, keramik).