Tvisten gällde om svensk lag om skyddsuppfostran stod i överensstämmelse med konventionens bestämmelser om en (nederländsk) fars rätt att utöva förmynderskapet, enligt nederländsk lag, över sin (nederländska) dotter. Efter den svenska moderns död vistades dottern hos morföräldrarna enligt beslut av vederbörande länsstyrelse. Målet avgjordes 1958 till Sveriges förmån.