boogie-woogie
boogie-woogie [bu:giwu:ʹgi] (av amerikansk engelsk slang boogie ’svart skådespelare’ och woogie, bildat genom rim; förleden har även sammankopplats med ord av afrikanskt ursprung, jämför hausaspråkets buga ’slå på trummor’ och västafrikansk engelska bogi ’dansa’), amerikansk pianobluesstil, vanligtvis baserad på bluesens 12-takters ackordschema med improvisatoriska solofraser över rytmiska pådrivande basgångar, ofta walking bass.
Stilen växte fram i den amerikanska södern kring sekelskiftet 1900 och termen boogie-woogie kom i bruk kring 1920.
Information om artikeln
Källangivelse