Den ekologiska botaniken sysslar med växtvärldens samspel med sin omgivning, dvs. både dess beroende av och dess påverkan på miljön. Relationerna är alltså ömsesidiga. Ekologin kan sägas studera allt levande i dess livsmiljö. Snarare än som ett rent biologiskt område kan man betrakta ekologin som en tvärvetenskap. Själva ordet ekologi lanserades av Ernst Haeckel 1866, men växtekologin har långt äldre rötter. Iakttagelser om betydelsen av växtplatsernas beskaffenhet, t.ex. kalkbergarternas avvikande växtlighet, gjordes redan av Linné,

(75 av 534 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Hugo Sjörs
  • Sven G. Nilsson
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Växtekologi med växtgeografi. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/botanik/växtekologi-med-växtgeografi