bruksmäcka
bruksmäcka, mursmäcka, smäcka (en bildning till det ljudbetecknande verbet smäcka ’ljuda dovt’, ’säga smack’), kallades en kvinna som arbetade vid ett bygge med att bära bruk åt murarna.
Spannarna vägde fyllda 60 kg tillsammans och bars med ok. Sysslan är belagd från 1830-talet. Stockholms sista smäcka slutade arbeta 1922. Där fanns vid sekelskiftet 1900 ca 125 smäckor, de flesta från Småland, Öland och Dalarna.
Källangivelse