Cacus
Caʹcus, i romersk myt – enligt ”Aeneiden” – en blodtörstig rövare, till hälften djur, son till Vulcanus.
C., som bodde i en grotta på Aventinen (eller Palatinen), dödades av Herakles sedan han stulit dennes boskap. C. var kanske från början en härd- eller eldgud, knuten till Palatinen; en kvinnlig motsvarighet, Caca, dyrkades där med ständigt brinnande eld.
Information om artikeln
Källangivelse