Carlo Levi övergav tidigt sin läkarbana för att ägna sig åt måleri och litteratur. Eftersom han var aktiv antifascist förvisades han under en tid på 1930-talet till en avlägsen by i Lukanien. Levis mest kända bok vid sidan av reseskildringar från bland annat Sovjetunionen är den lågmälda och sakligt poetiska reportageboken