Från 1500-talet till långt in på 1800-talet pågick slavjakt och slavhandel från Västafrika, vilket kraftigt decimerade områdets tidigare befolkning. Centralafrikanska republikens nuvarande befolkningsgrupper, av

(24 av 166 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Självständighet och kejsardöme

Boganda fortsatte kampen för fullt självstyre, och efter hans död 1959 kunde David Dacko leda landet fram till självständighet 13 augusti 1960. Dacko blev landets första president och introducerade enpartisystem 1962. Han störtades 1966 av kapten Jean-Bédel Bokassa, som kom att leda en av de brutalaste och mest ödeläggande regimerna i Afrika. Efter att först ha utnämnt sig till president på livstid och fältmarskalk proklamerade Bokassa

(66 av 469 ord)

Bozizé vid makten

FN-soldaterna drogs bort från Centralafrikanska republiken vid årsskiftet 1999–2000, då läget tycktes ha stabiliserats. Nya oroligheter utbröt dock snart, bland annat eftersom de statsanställda inte hade fått ut lön på mer än två år. Vid ett militärt kuppförsök i maj 2001 fick Patassé hjälp av libyska soldater och rebellrörelsen Mouvement de libération du Congo (MLC) från Kongo

(57 av 404 ord)

Ett splittrat land

Från slutet av 2012 försvagades Bozizés ställning kraftigt och i mars 2013 intogs Banui av rebellgruppen Séléka, och Bozizé flydde utomlands. Rebelledaren Michel Djotodia (född cirka 1949) utropade sig till president, upphävde författningen och ersatte

(35 av 246 ord)

Medverkande

  • Anders Hansson
  • Gert Holmertz
  • Jens Weise Olesen
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Historia. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/centralafrikanska-republiken/historia