centralortsteori
centralortsteori, hypoteslära som beskriver tätorters storlek, regelbundna fördelning och influensområde i bebyggda landskap.
Utgångspunkt kan sägas ha varit geografers ständiga strävan ända sedan antiken att identifiera och beskriva homogena regioner med ensartade fysiska och kulturella karaktärsdrag. Med 1900-talets kraftiga urbanisering riktades intresset alltmer mot de växande städerna, som var och en allt tydligare påverkade sin intilliggande omgivning. Den centrerade regionen blev därmed intressantare
Litteraturanvisning
Information om artikeln
Medverkande
Lennart Améen
Källangivelse