År 451 hölls i Chalcedon ett kyrkomöte som sedan kallats ”det fjärde ekumeniska konciliet”. Uppgiften var att bilägga en strid i kyrkan om förhållandet mellan Kristi ”gudomliga natur” och ”mänskliga natur” (se tvånatursläran). Kyrkomötet fastslog att de ”utan sammanblandning, utan förvandling” var ”oupplösligt, oskiljaktigt” förenade i ”en och samme Kristus”.