Cheyne–Stokes andning

Cheyne–Stokes andning [tʃeinstəuÊčks] (efter den skotske lĂ€karen John Cheyne, 1777–1836, och den irlĂ€ndske lĂ€karen William Stokes, 1804–78), andningsmönster kĂ€nnetecknat av upp till minutlĂ„nga perioder utan andning, apnĂ©, omvĂ€xlande med perioder av först snabbt tilltagande andetag, följda av lĂ„ngsamt avtagande volymer pĂ„ andetagen och övergĂ„ng i en ny period med apnĂ© osv.

Den förekommer vid hjÀrnskada, t.ex. vid hjÀrnblödning, vid uremi (urinförgiftning) och ibland vid svÄr hjÀrtsvikt och anses bero pÄ Àndrad kÀnslighet för koldioxid i andningscentrum i hjÀrnan i kombination med störning av de reflexer som normalt styr andningen. En liknande andningstyp kan normalt förekomma under sömn.

KĂ€llangivelse

Vill du komma Ă„t hela artikeln?

  • Objektiv och pĂ„litlig kunskap.

  • Prova det, du kommer att gilla det!

  • Marknadsledare i Sverige.

eller
Är du lĂ€rare? Starta din kostnadsfria provperiod hĂ€rifrĂ„n.