Hein fick ett stort genombrott både hemma i Östtyskland och i Västtyskland med novellen Der fremde Freund (1982; ”Den främmande vännen”), som genomlyser ett människoöde i en hård östtysk verklighet. Även i romanerna Horns Ende (1985; ”Sommaren då Horn dog”) och Der Tangospieler (1989; ”Tangospelaren”) blottar Hein