Cinema Nôvo hade som syfte att skapa en nationell filmkultur i kamp mot främst hollywoodfilmens dominans på hemmamarknaden samt att göra biografpubliken medveten om behovet av samhällsomdaning. De första stora, neorealistiskt inspirerade verken behandlade misären och underutvecklingen i nordöstra Brasilien, t.ex. Nelson Pereira dos Santos ”Förtorkade liv” (1963), Glauber Rochas