Historia
Kolonialtiden (cirka 1500–1819)
Colombias kust besöktes av spanjorerna redan i slutet av 1400-talet, men den första permanenta bosättningen, hamnstaden Santa Marta, grundlades
(19 av 132 ord)Från Bolívar till el bogotazo (1819–1948)
Simón Bolívars seger vid Boyacá i augusti 1819 gav Colombia dess oberoende. Bolívar förenade Colombia med Venezuela och Ecuador till en enhetsstat (Gran Colombia) och var dess president till 1830, men vicepresidenten Francisco de Paula Santander (1792–1840) utövade tidvis den verkliga makten i Colombia. Vid tiden för Bolívars död 1830 hade Venezuela och Ecuador bildat egna stater.
(71 av 503 ord)
La violencia och Frente Nacional (1948–86)
Ett hänsynslöst allas krig mot alla pågick i nästan tio år, med hundratusentals döda. Konservativa krafter bildade dödsskvadroner som jagade liberaler och på landsbygden bildades kommunistiska miliser, embryon till
(29 av 207 ord)Narkotikakrig, FARC och AUC (1986–98)
På 1980-talet växte knarkkartellernas makt på grund av den nya mycket lukrativa handeln med kokain. Pablo Escobar (1949–93) bildade Medellínkartellen och blev snabbt en av landets mäktigaste personer genom sin möjlighet att köpa politiker eller genom att tvinga fram sin vilja med våld. 1984 försökte Escobar förhandla med regeringen i utbyte mot att kartellen betalade av landets utlandsskuld. Men under starkt tryck från USA
(64 av 451 ord)Regeringsoffensiv och fredsförhandlingar (1998–)
I ett försök att få slut på konflikten inledde president Andrés Pastrana (född 1954) 1998 förhandlingar med FARC. Samtidigt påbörjade presidenten en upprustning av armén uppbackad av USA för att kunna attackera gerillan och knarkkartellerna. Efter tre års förhandlingar avbröts samtalen och frustrationen över de uteblivna resultaten av Pastranas ansträngningar ledde till att den konservative och hårdföre Álvaro Uribe valdes till president 2002. Denne förespråkade en militär snarare än en diplomatisk lösning på inbördeskriget och trappade upp krigföringen mot framför
(80 av 683 ord)