Constantijn Huygens poesi, till stor del epigram, behandlar i moralistisk men spirituell ton vardagslivets glädjeämnen och förtret, till exempel i samlingen Korenbloemen (’Blåklint’, 1–2, 1658–71). Huygens betraktade konsten som ’blåklint’ på livets sädesfält, där arbetet kommer i första hand. Språket är rikt på ordlekar och metaforer.