Daniel Kehlmann debuterade 1997 med romanen Beerholms Vorstellung (’Beerholms föreställning’), om en trollkarl som förlorar förmågan att skilja på illusion och verklighet. I denna roman liksom i Der fernste Ort (’Den mest avlägsna platsen’, 2001) förenar Kehlmann filosofiska frågor med intellektuellt experimenterande och gediget litterärt kunnande. Detta gäller