Statsskick och politik
Enligt 1953 års författning (grundlov) är Danmark en konstitutionell monarki med parlamentarism och enkammarsystem. Monarkin är ärftlig inom det Glücksborgska huset, och grundlagen medger även kvinnlig tronföljd. Kungen (drottningen) har formellt den verkställande makten och delar lagstiftningsmakten med Folketinget, men grundlagens maktbalans är illusorisk. Genom parlamentarismen och partiväsendet har makten koncentrerats till
(52 av 367 ord)Förvaltning och kommuner
Sedan 1 januari 2007 är Danmark indelat i 5 regioner (Nordjylland, Midtjylland, Syddanmark, Sjælland och Hovedstaden) och 98 kommuner.
Tidigare (sedan kommunalreformen 1970) var Danmark indelat
(26 av 192 ord)Politisk bakgrund
Partiväsendet växte fram i samband med striden om parlamentarismen och motsättningarna mellan riksdagens landsting och folketing. Venstre (1870) och Højre (1870) bildades i motsats till socialdemokraterna (1871) inom riksdagen, men den konstitutionella konflikten fördjupades och tvingade partierna att bredda verksamheten och mobilisera väljarna. Højre, som från början var godsägarnas och ämbetsmännens parti, har senare utvecklats till ett stads- och industribetonat medelklassparti, och socialdemokraterna och Venstre har i än högre grad varit klasspartier med anknytning till bestämda intressegrupper.
Socialdemokratiet (tidigare Socialdemokraterne)
(80 av 895 ord)Politik
I oktober 2007 utlyste Fogh Rasmussen nyval med kort varsel. Han utnyttjade således sin rätt att när som helst utlysa nyval för att tydliggöra den parlamentariska situationen. I valet, som hölls november, gick Venstre tillbaka men blev åter största parti med Socialdemokraterne på andra plats. Dansk Folkeparti gick ytterligare framåt samtidigt som det nya partiet Ny Alliance (senare Liberal Alliance), bestående av avhoppare från Radikale Venstre och Venstre och starkt kritiskt till Dansk Folkeparti, inte fick så många röster som förutspåtts under valrörelsen; partiet fick dock
(86 av 799 ord)