Clarke blev med sin bok Analytical Archaeology (1968) den ledande arkeologiska teoretikern inom sin generation. Han försökte från bl.a. geografiska, statistiska och matematiska utgångspunkter och inom ramen för ett systemteoretiskt betraktelsesätt presentera ett heltäckande teoretiskt system för arkeologin som vetenskap. Verkets största betydelse kom att ligga på det forskningspsykologiska