Modellen, som 1923 framlades av Peter Debye och den tyske fysikern Erich Hückel (1896–1980), utgör en viktig grund för förståelsen av en rad olika egenskaper hos starka elektrolyter som är fullständigt dissocierade. Den har haft stor betydelse för teoribildningen rörande elektrolyters aktivitetsfaktorer och elektriska ledningsförmåga. Dess approximativa karaktär medför att