Dei gratia
Deʹi graʹtia (latin, ’med Guds nåde’), en formel som ursprungligen – från 300-talet – ingått i höga kyrkliga ämbetstitlar.
Under 700-talet upptogs detta tillägg av de karolingiska härskarna (först av Pippin den lille) och blev vanligt i furstetitlarna i Västerlandet. Formeln ändrade därmed sin betydelse från att ha varit ett uttryck för ödmjukhet till att uttrycka monarkens gudomliga legitimation och absoluta suveränitet. Alltifrån upplysningstiden, med dess förändrade syn på
Information om artikeln
Källangivelse