Till en början stod Tatarka nära existentialismen och surrealismen med t.ex. Panna zázračnica (’Mirakeljungfrun’, 1944). Efter några realistiska verk och den uppmärksammade satiren över stalinismen, Démon súhlasu (’Samtyckets demon’, 1963), skrev han subjektiv prosa, t.ex. i den dagboksliknande poetiska och intima Písačky (’Skriverier’, 1984).