doʹrer (grekiska Dōrieʹis), grekisk folkstam som bebodde landskapen Argolis, Lakonien och Messenien på Peloponnesos, Megaris (norr om Isthmos), Kreta, Rhodos, Kos m.fl. öar samt ett område på sydvästra Mindre Asiens kust. Genom den s.k. andra kolonisationen, som började på 700-talet f.Kr., spred sig dorerna även till Syditalien (Taranto), Sicilien (Syrakusa, Gela,

(51 av 359 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Johan Flemberg
Källangivelse
Nationalencyklopedin, dorer. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/dorer