Kehr vände sig emot den äldre, historistiska historieforskningen, som satte staten i centrum och hävdade utrikespolitikens primat. I avhandlingen Schlachtflottenbau und Parteipolitik 1894–1901 (1930) angrep han den vilhelminska utrikespolitiken under hänvisning till landets inre politiska och sociala förhållanden. Arbetet var även metodologiskt banbrytande i det att Kehr använde samhällsvetenskapliga