Efraim Syriern är portalgestalten i den syrisktalande kyrkans historia. Han föddes i norra Mesopotamien och studerade i Nisibis, vid den tiden det romerska rikets utpost i öst, där han vigdes till diakon och började sitt författarskap. Han tillhörde den riktning inom kyrkan som erkände besluten vid konciliet i Nicaea 325.