Historia
Det forntida Egypten saknar en egen reell historieskrivning; den första sammanhängande
(11 av 50 ord)Arkaisk tid (dynasti 1–2, ca 3000–2700 f.Kr.)
Det geografiska rummet för det faraoniska Egypten var Nildalen norr om första katarakten vid Assuan samt deltat. Det arkaiska kungadömet innebar en konsolidering av den kulturella egenart som utvecklats under Naqadakulturerna.
(31 av 219 ord)Gamla riket (dynasti 3–6, ca 2700–2270 f.Kr.)
Ofta kom dynastierna att växla genom förmedling på den kvinnliga sidan, vilken genom arvsrätt förde linjen vidare. Så kom 3:e dynastins störste farao Djoser till makten. Med honom började en ny era; han ”öppnade stenen”. Djosers gravanläggning i Saqqara blev den första verkligt monumentala med en ca 60 m hög trappstegspyramid i centrum. De
(54 av 382 ord)Första mellanperioden (dynasti 7–10, ca 2270–2040 f.Kr.)
Under 7:e–8:e dynastierna uppträdde ett stort antal kungar; den reella makten
(11 av 51 ord)Mellersta riket (dynasti 11–13, ca 2040–1675 f.Kr.)
Farao Mentuhotep II var portalfiguren, under vars 51 år långa regering det på nytt enade Egypten befästes från residenset i Thebe. Under 11:e och 12:e dynastierna kom landets utrikesförbindelser att blomstra som aldrig
(33 av 232 ord)Andra mellanperioden (dynasti 14–17, ca 1675–1575 f.Kr.)
En sidodynasti, den 14:e, grundades i västdeltat. Faraonerna av 13:e dynastin begränsades till Övre Egypten.
(15 av 107 ord)Nya riket (dynasti 18–20, ca 1575–1087 f.Kr.)
Ahmose nådde in i södra Palestina och återtog Nubien som provins, nu med egen vicekung. En administration utan länsfurstar byggdes upp, Thebe blev huvudstad och religiöst centrum. Sonen Amenhotep I var en stor byggherre och nygrundare av den thebanska gravstaden, vars skyddspatron han blev.
Från en sidolinje stammade efterträdaren Thutmosis (Thothmes) I, som förlade den militära tyngdpunkten till Memfis. Han erövrade och befäste södra Nubien. Österut nådde Thutmosis så långt som till Eufrat, där han konfronterade det mäktiga Mitanniriket. Han var
(81 av 676 ord)Tredje mellanperioden (dynasti 21–25, 1087–663 f.Kr.)
I deltat innehades den verkliga makten av Smendes, grundare av 21:a dynastin, medan Amuns överstepräst i Thebe, Herihor, grundade en ”gudastat” som dock erkände Smendes; de två härskargrupperna upprätthöll en god samexistens.
I Tanis hade
(35 av 250 ord)Sentiden (dynasti 26–30, 663–343 f.Kr.)
Den saitiska 26:e dynastin med Psammetichos I som grundare regerade över hela Egypten med Memfis som huvudstad. Tiden blev en renässans för de gamla faraoniska idealen, såväl ideologiskt som konstnärligt.
(30 av 213 ord)Ptolemeisk tid (305–30 f.Kr.)
Då Alexanders rike upplöstes övertogs Egypten av generalen Ptolemaios, som blev kung 305. Från och med denna tid hör Egyptens historia ihop med grekisk och senare
(26 av 181 ord)Romersk och bysantinsk tid (30 f.Kr.–640 e.Kr.)
Egypten blev den romerske kejsarens egen provins. Kungaideologin förblev intakt och tempelbyggandet fortsatte. Alexandria fortfor att ha stor betydelse, medan övriga landet
(22 av 154 ord)Perioden 640–1798: Egyptens medeltid.
Under den stora islamiska erövringsvågen efter Muhammeds död (632) erövrade general Amr ibn al-As i spetsen för några tusen arabryttare Egypten från
(22 av 157 ord)Koloni under kalifatet (640–868).
Under de första seklen, då kalifens guvernörer styrde Egypten från sitt läger Fustat (inom nuvarande Kairo), växte
(17 av 116 ord)Frigörelse under militärguvernörer (868–969).
Sedan den politiska sammanhållningen inom islam hade brutits började Egyptens styresmän
(11 av 57 ord)Självständig stormakt under fatimiderna (969–1171).
Kairo som huvudstad för det första verkligt självständiga Egypten sedan faraonernas tid var emellertid ett verk av en ny dynasti hundra år senare, fatimidernas. De hade tagit sig
(28 av 194 ord)Ayyubidernas välde (1171–1250).
År 1171 tog kurden Salah ad-Din al-Ayyubi (Saladin) makten i Egypten. Han blev en av islams största hjältar genom
(19 av 134 ord)Mamlukernas epok (1250–1517).
Det långa mamlukväldet i Egypten var en militärdiktatur, som liksom föregående regimer bara kunde bestå genom ständigt tillflöde av slavsoldater från islams asiatiska länder. En av de
(27 av 191 ord)Osmanernas välde (1517–1798)
För en kort tid medförde den osmanska erövringen en uppryckning. Egypten återtog sina positioner i den internationella handeln.
(18 av 127 ord)Från 1798: nya tiden.
När Egypten vid 1700-talets slut brutalt rycktes in i Europas politik,
(11 av 72 ord)Moderniseringspolitik under Muhammad Ali och hans ätt (1805–82)
Under de fortsatta krigsförvecklingarna mellan britter, osmaner och mamluker framträdde som arvtagare till det franska reformprogrammet en ny främmande dynasti. Den makedoniske officeren Muhammad Ali, stödd på sina albanska trupper, svingade sig upp till vicekung (1805) och gjorde sex år senare definitivt slut på mamlukernas epok, då han efter en fest på citadellet i Kairo lät döda 500 av deras ledare.
Muhammad Ali ville hävda sitt oberoende av sultanen i Istanbul liksom av Europas stormakter och göra Egypten till islams
(80 av 803 ord)Brittisk ockupation (1882–1922, reellt till 1952)
Den gamla styrelseapparaten bibehölls under den brittiska ockupationen, men den verklige härskaren blev den brittiske ”agenten”, Evelyn Baring Cromer. Hans patriarkaliska och sparsamma styrelse under nästan ett kvarts sekel satte Egypten finansiellt på fötter, reformerade administrationen och förbättrade i någon mån fellahernas ställning, allt
(44 av 308 ord)Arabisk republik (1953–2012)
Varken politiska partier eller religiösa organisationer tog hem spelet i den interna maktkampen. År 1952 genomförde en revolutionsgrupp, Fria officerarna, under Gamal Abdel Nasser en statskupp. Kung Faruq avsattes, och Egypten blev 1953 en socialistisk och muslimsk arabrepublik med general Mohammed Naguib som president. Han ersattes 1956 av Nasser. I grunden var det fråga om en militärdiktatur. Nasser tog i arv många tidigare egyptiska storhetsdrömmar. Han ville bli hela arabvärldens, hela Afrikas, hela islams ledare. Ett steg i den riktningen
(80 av 827 ord)Folkresning, maktvakuum och nytt militärstyre (sedan 2012)
Inspirerade av den så kallade jasminrevolutionen i Tunisien samlades i januari 2011 stora folkskaror på Tahrirtorget i Kairo för att demonstrera mot regimen (jämför arabiska våren). Trots försök från myndigheternas sida att stoppa protesterna, både genom våldsamma polisiära åtgärder och genom att stänga ned internet och mobiltelefontrafiken, fortsatte revolten, inte bara på Tahrirtorget utan även på andra håll i landet. Den mäktiga militären valde att förhålla sig neutral och 11 februari lämnade Mubarak över makten till ett militärråd under ledning
(80 av 921 ord)